17 januari 2016

Läkande scrub & efterlängtad mångfald



När jag står och mejkar mig inför dagens teaterbesök kommer den där oros-känslan smygandes.
Jag ska "låna" mitt eget barn från hennes pappa då det blivit dags att tillsammans med bästa vännerna se efterlängtad Yohio (småfolkets idol) som prins i uppsättningen av 
(Rekommenderas varmt btw.)
Det är samma sak varje gång.
När vi frångår schemat och bara ses en kort stund.
Det som händer i oss båda är en känsla av onaturlighet och stress.
Att som för henne bli upphämtad av mamma och sedan lämnad igen.
Att för mig inte få prata om det vi ska göra innan och inte stryka hennes hår och pussa hennes tinning innan jag släcker lampan och ligger bredvid henne tills hon somnar på kvällen.
Vi säger hej och hejdå utan allt det där som vi vill göra varje dag.
DEN känslan ger mig alltid ångest.
Hon har det minst lika bra hos sin pappa som hos mig.
Det är inte det som är problemet.
Problemet är det svåra i att tackla det som inte går att frångå.
Att barn och föräldrar hör ihop och att vara frånskilda från varandra är onaturligt.
Rätt och slätt.
Hårt och rått.
Samtidigt är jag glad över den oftast öppna kommunikation jag har med hennes pappa.
Att vi kan "låna" henne hit och dit.
Vår lilla tjej som inget hellre vill än att vi flyttar tillbaka till vårt hus.
Hon sa det senast idag.
Flera år efter att vi flyttat.
Det känns.
I hela mig.
När vi pratat på Face-time ikväll så känns det något bättre.
Jag pratar öppet med henne om det hon känner och låter henne ösa ur sig.
Svarar ärligt och tror på öppenhet och kärlek som balsam.
Imorgon kommer hon och allt kommer att kännas bättre.


För att hålla mig sysselsatt har jag ägnat kvällen åt hemma SPA.
Skrubbat och smörjt min vintertorra hy.
Älskar serien Cotton Care från 
Deras scrub är den bästa jag testat.
Alla kategorier.
Så löp och köp.
Prisvärd med en doft från himmelriket.
Har även spanat in lite godbitar/nyheter.
Noterar GLATT att företaget använder sig av modeller från världens alla hörn och ser även att de petat in en något äldre kvinna som rockar kläderna minst lika bra som de undersköna yngre förmågorna.
Heja heja och friskt härligt vågat.
Mer sådant tack.










Älskar spetsbodyn ovan.
Skulle vara precis mitt i prick till mina byxor med uberhög midja och till nya klänningen från jobbet med djup ringning.
Mums på det och fin kväll mina vänner.

Kramen M.






4 kommentarer:

  1. Vännen, det är så vidrigt! Att inte få vara nära varje dag! Jag fattar inte hur du står ut, grejen är ju att man inte har något val! Det gör så ont i mitt hjärta också, grät så tårarna skvalade när jag nu läste ditt inlägg!
    Så underbart att hon nu kommer idag, hon som gör dig hel! Styrka och kärlek till bästa du! Krama om varandra länge och hårt och vräk i er hallon med socker!! ♡♡♡ Jennie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara en massa hjärtan och TACK världens bästa. Alltid <3

      Radera
  2. Ja det är en vidrig känsla det förstår jag och jag har ju varit med om det själv. Och man får sådan ångest och man blir så ledsen. Men Tuva är så harmonisk och fin och ni är de bästa föräldrarna. Men det löser ju inte problemet direkt, men lite kanske.

    Stor kram Mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. …samma till dig…bara en massa hjärtan och TACK världens bästa. Alltid <3

      Radera